Grattis till Hasselbladspriset, Nan!

Det var tio år sedan vi sågs. Du kom in i pappershandeln i Umeå där jag jobbade extra vid sidan om konstskolan, och vi bytte några ord. Sen hittade du något du tyckte om och jag tog betalt som sig bör. Jag ville säga hur bra jag tyckte du var, men sa naturligtvis inget. Fegt och tråkigt. Sån är jag. Men du, Nan, är bra.