Jag sjunger som jag vill!

I TV-serien 'The Tudors' gör man lite som man vill. I samma anda som KSMB ("Jag sjunger som jag vill") och Lena Ph ("Jag syr mina egna kläder").

Exempel på detta:
1. De har tagit två personer, prinsessorna Margaret och Mary - Henry VIII:s systrar - och sammansmält dem till EN (!) person.
2. Dessutom har de bytt ut kungen av Frankrike mot kungen av Portugal samt
3. Hittat på ett mord som aldrig skett plus
4. Kastat in lite queerperpektiv helt oprovocerat. Det är kompositören Thomas Tallis som får smaka på boy-on-boy-action. Lite gaysex har aldrig skadat tittarsiffrorna.

Det är som om de tagit riktiga historiska personer och händelser, lagt dem i en påse, skakat om och sedan piffat till det hela med lite påhittad krydda. Och jag sett endast halva serien.

Det är helt enkelt lite 1800-tals attityd över produktionen; dvs man ändrar historiens gång efter egen tycke och smak. Lite som Henry VIII själv när han till synes friskt ändrar lagar och regler (särskilt kyrkans regler) efter egna behov. Hur kan en självskriven religiös man lyckas ha sex fruar under en livstid i en tid där skilsmässa inte var acceptabelt inom katolska kyrkan? Jo, man fick helt enkelt vara kreativ. Och det var han.

Hur som helst. Vissa personporträtt är dock spot on. Som Anne Boleyn - intelligent och målmedveten, spelar kungen som en pokerhand. Clever och cunning. Precis som man får intrycket av att hon måste ha varit för att lyckas med bravurstycket att avkröna en drottning och få en kung att bryta med självaste påven och Rom. Och vi pratar inte vilken kung som helst - vi snackar scary-larry, bullying, murderous, Royal Thug Henry VIII. Fast jag hade gärna sett Helena Bonham Carter driva den här tolkningen istället (även hon har spelat miss Boleyn, brilliant såklart, men jag gillar att man ännu tydligare visar Boleyns manipulation och kontroll av händelseförloppet).

Tydligen ska självaste Henry VIII (skådespelaren Jonathan Rhys Meyers) ha sagt, förmodligen i ett försök att locka mer folk att se serien: "The Tudors is sharp; not a slow ten hours of period puke. Nobody wants a history lesson. It’s boring." Han verkar inte alltför brite med tanke på att jag kan slå vad om att de flesta som följer serien. som jag, gärna vill ha en historialektion! Det betyder inte att man inte kan presentera den på saftigaste möjliga sätt.

Som om det inte vore Shakespeare nog över Europas kungahus vid den här tiden (dvs 1500-tal). Det var ju under Shakespeares livstid för tusan! Det fanns plenty of juice. Off with her head till höger och vänster. Jag lovar.

Ser förövrigt grymt fram emot när Natalie Portman kommer med sin tolkning av Anne Boleyn ('The other Boleyn girl', dec -07) då jag är helt förtjust i miss Portman. Det ser ut att bli ett år i Tudorvapnets tecken det här. Inte mig emot!

Fotnot:
Exempel på 1800-tals attityden (inte att förväxlas med mañana attityden även om de tillhör samma familj):
Jag har sett en karta över Göteborg skapad på 1800-talet med en ö som inte finns och aldrig funnits. Det visade sig att kartritaren spillt bläck och behövde täcka över fläcken. Voilá! En ny ö! Vad jag menar påvisa med detta (ett av många) exempel är att det är en rätt skamlös och respektlös attityd till historia. En attityd som också kan vara rätt befriande tycker jag, men det är en annan femma.